Förlossningsberättelse del 1

Det var en vanlig måndag, den 14 juni, och jag skulle till bm kl 13.00 för extra koll av blodtryck och urin. Jag lagade kycklingsallad hemma, och åkte hem till mamma innan och åt där, och skojade "Det är lika bra att jag hinner smaka av den här goda maten innan bm, för trycket har väl skjutit i höjden, så syr hon väl in mig idag"..

Hos bm var trycket uppe i 170/100, och bm blev lite nipprig (annars lugnet själv), och sa att hon skulle skicka mig till förlossningen och det var lika bra vi gick igenom allt nu innan, (alltså skrev en graviditetssammanfattning, och ett "förlossningsbrev"). Det skrevs inte så mycket, jag kände mig lugn och nöjd med det mesta.

Hon ringde förlossningen, och jag fick gå före alla i kön för att ta blodprover som behövdes inför förlossning. "Hur är det Fia, du känner dig inte upprörd eller ledsen nu va? Det är ingen fara, du kommer inte börja gråta va?" -frågade hon.. -"Haha, nej nej. Men du kan ju lägga ett gott ord för mig till kga-förlossningen, så jag slipper åka till örebro?".. Det fick jag hur som helst göra ändå..
Hem och vänta på mor, som fick köra in. Jag övertalade Stellan att stanna på jobbet, "jag kommer ju ändå hem sen".. Det fick jag hur som helst inte göra, utan blev inlagd på BB i Öbrebro, med en nästan lika långt gången gravid som jag. Vi låg där och tyckte synd om oss själva.
Det är en konstig känsla att vara inlagd, jag har inte varit det förut. Fattade inte riktigt vad jag skulle ligga där för, jag mådde ju bra, förutom att jag hade "febersyner", hade huvudvärk och var trött som aset. Jag var fången, och fick inte ens gå utanför avdelningens dörrar. Fick inte sitta i fikarummet och äta, utan fick sitta på rummet.
vila, vila, vila.. Blodtrycket mättes flera gånger om dagen, medicinering sattes in, men trycket låg ändå kvar på 150/100. Inget protein i urin, de beslutade att göra en urinsamling på mig.

I vanliga fall är det besöksförbud på BB, men inte när barnet ligger kvar i magen, RÄDDNING.. Stellan kom varje dag och mamma och pappa skjutsade och kom också in och hälsade på.

Urinsamlingen och vätskelistan kom upp i så LITE som 5liter urin (tre st smetfulla pottor) och 4,5liter vätska in på ett dygn. Jag va rätt pissnödig. Och törstig. Jag var sådär sjukt törstig att jag drog 0,5liter på 3 sek, och sen ville ha mer, och ännu mer. Personalen var chockade när de hämtade min urinsamling, och jag hörde dom i korridoren hur de sa i munnen på varandra "Va!? Från EN och SAMMA patient??!".. haha.. Kom dock aldrig fram till vad det var för fel, men man pratade om någon hormonrubbning som styrde elektrolytbalansen (salt/vatten), men vad vet jag.

Varje dag bara väntade jag på att få åka hem. Och jag trodde verkligen att jag var på väg hem. På onsdagen trodde jag att "på fredag har de kommit fram till rätt dos med medicineringen, så då får jag åka hem".
Onsdag natt började kl 23 med att det bara inte gick att ligga still i sängen. Ryggen värkte och jag var såååå kissnödig hela tiden. Trodde ryggvärken berodde på de otroligt bekväma sjukhussängarna, plus lite förvärkar. Jag tog en låång varm dusch, och en till. Jag vankade i korridoren, fram och tillbaka, fram till kl 3.30. Bm såg orolig ut och undrade om det kanske var dags, men jag lugnade henne och sa att det var bara såna där jobbiga förvärkar som man hört talas om. Jag ville inte ha alvdedon, nej tack, det går ju över snart. En kokhet rispåse höll mig lugn en stund, men sen upp igen och vanka. Jag förstår ärligt talat inte hur jag somnade den natten.

Dagen efter skrev jag ett skämtsamt meddelande till Stellan, och skrev att han kanske skulle packa en BBväska, bara så att det finns om jag skulle ringa någon natt och han skulle ta sig in till örebro i panik. Bra att ha en färdig, liksom. Inge mer med det, jag gick på lunch, men kunde inte äta pga dessa jävla förvärkar. Jag stod brevid matbordet och min orörda mattallrik, och gungade höfterna fram och tillbaks för att gunga bort det onda.

Nu kom en annan bm och tittade på mig och sa "Men hallå, ska du föda barn eller?" "Jaa, sa jag, om 5 veckor"..
"-Men du, ät upp maten så går vi och tar ett CTG, för sådär ser det inte ut när man har förvärkar.."
"-Kan inte äta mat, mår illa."
"-Nej men hallå, då springer du och lägger dig i din säng, så kör vi på en gång. Jag tar undan din tallrik!"
Stellan kom, och CTG:n sattes på. Jag hade svårt att ligga still i sängen och hade den nästan i 90 grader sittandes för att kunna sitta kvar. CTG visar regelbundna sammandragningar, men eftersom de inte kan avgöra hur starka dom är med ett vanligt CTG, så kollade hon också om jag var öppen någonting. DET VAR JAG!
Tappen var mjuk och jag var öppen 2cm, så bm ringde förlossningen på en gång. Detta var kl 13.00

5 veckor kvar?

Var hos bm idag för att kolla blodtryck och urin, eftersom blodtrycket har stigit lite. Det låg på 140/90 nu, alltså för högt i jämförelse med mina vanliga 110/65.. Detta ihop med mina svullna fötter (som för övrigt är MER svullna nu än på bilderna), min huvudvärk som jag haft, och att jag ser stjärnor, kraftig viktökning (3,5kg på 1,5dag nu senast) osv. pekar ju lite åt havandeskapsförgiftning.. Men som förut, så visar urin bra, inget protein, så det är ju bra.


Nämnde också för henne att jag haft "blödning" hela dagen igår och ont som fan i svanken i två dagar. (Så där ont så att man vill att någon ska gå på ryggen för att räta ut den).. Hon tyckte att jag skulle in till förlossningen o kolla.
Sagt o gjort, och jag fick komma in till karlskoga, tack o lov. Jätterar personal.
CTG kurva, som inte sa mig ett skit. Låg där inne och halvsov, jääättetrött..
Nytt blodtryck 150/100 efter att ha legat i sängen i närmare en timme. (!) De sa inget om urin, så antar att det var ok.

Gynundersökning visade att det definitivt var slemproppen som gått. VUL visade att tappen var 2,5cm (var 3,3cm för några veckor sen) Den var dock stängd och allt sånt där, så det var lugnt, bara att det var något förkortad då.
Bokade tid till spec.mödravården på torsdag för att kolla tappen igen. Eftersom slemproppen gick så "kan vad som helst hända" enl. läkaren, men han bad mig knipa åtminståne 2 veckor till, så jag fick föda riskfritt och i Karlskoga. -Ja tack, men hade det inte varit för det, så hade ungen gärna fått kommit ut nu. (Har inte hittills haft mycket att gnälla över i min graviditet, utan har mått rätt så bra, men nu har jag fått hemsk foglossning OCH ischias, och kan knappt gå. Det räcker nu, känns det som.)

Kanske tänkte de trycka i mig brikanyl, men jag ville inte. Vi avvaktar tills på torsdag, föreslog jag. Och i och med att Dr.Fia gjort sitt utlåtande, så höll läkaren med och tyckte jag kunde höra av mig om sammandragningarna inte slutate/blev värre osv. osv.
Ryggvärken i samband med sammandragningarna fortsatte under dagen, en jävla onödig pina bara. Men hux flux, efter en panodil, (som jag för övrigt tog pga. huvudvärk) så gick faktiskt det mesta av värken över, fantastiskt.

Så var det med det, minsann..

v.34






v.34

"Trots att magen är stor är det bra att försöka hålla i gång musklerna så gott det går. Promenader, simning och yoga för gravida brukar kännas bra." - IN MY ASS, HELLER, säger jag bara.
Är glad om jag kommer upp från soffan utan att dö på vägen. Toastolen känns som den sitter nere i golvet, så en vacker dag här, kommer den förmodligen att braka när jag slänger mig hejdlöst ner på den. (Går ju på toa ett ett par ggr per dygn, så oddsen är ju fina..)


Var hos bm idag, "Det blir nog en stor bebis" log hon. -VADÅ STOR? Jag vill ha en LITEN bebis!? ;D
"Jävla mummu, (min mummu, alltså) kommer att ha rätt", var det första jag tänkte, för det var det första hon sa när hon såg KUB-ultraljudsbilderna (från v.14), att det var en "stor pojke" där i.. hrm..
Min LILLA bebis har för övrigt legat med huvudet nedåt sedan typ v18, och har inte ens tenderat till att försöka röra sig eller vända sig åt något annat håll, utan ligger där snällt och någorlunda stilla. Inbillar mig att det kommer ut en dundersnäll och lugn bebis. -Ja tack!

Har haft huvudvärk i över en vecka nu, och jag som aldrig äter alvedon går nu på vad man skulle kunna kalla "paracetamol-kur", med en standard på två 1000mg alvedon per dag. Lovely. Men huvudvärken släpper ta-mig-fan inte ändå. Underligt.
Fick också nån svacka inne på MAXI idag när jag handlade, och gick omkring bland frysdiskarna och såg, helt plötsligt liksom ingenting, fast allting samtidigt. Prisskyltarna snurrade, folk pratade runt omkring mig. Läpparna var helt bortdomnade och benen lydde mig inte. Lyckades ta mig bort till godishyllorna för att leta efter Dextrosol, men icke. Tränger mig före i kön och frågar artigt kassörskan vart jag hittar "Däschtroschool". Stapplar bort och börjar knapra redan borta i hyllorna. Det var väl något typ blodsockerfall eller liknande, för det gick över när jag kommit ut ur affären, men det var fan läbbigt, har aldrig haft så förut.


Har fotograferat mina härliga fötter, dom är så vackra nu för tiden att jag tänkte att det MÅSTE ju dokumenteras. Det är ju groteskt. Känns som att man har limmat på vattenballonger på ovansidan fötterna, som dallrar när man går, och håller på att sprängas när man lägger tyngden på. Uppdatering med bilder på både tjocka magar o fötter kommer ikväll..

Det var väl det. Lite klagomusik från en höggravid i sommarvärmen.

v.32






   



Bm idag igen. Har en blodtrycksmanschett hemma som jag använt när fötterna svullnat upp osv. Har mätt typ varannan- tredje dag för att ha koll, och nevösa mamma kom också hit med en automatisk mätare som man sätter runt handleden. Såna är inte alls att lita på, utan kör med gamla hederliga metoden.. Hur som helst, så har mina egna mätningar visat ca 130-140/85-95, (den automatiska visar 140/100).. Det är ju ett högt tryck, men jag sa inte till bm att jag mätt själv hemma, utan sa bara att jag känner att trycket gått upp, för jag blir flåsig och trött av minsta lilla, och så ser jag stjärnor lite då och då. (så var det sist när trycket gick upp lite)
Men mätningen hos henne visade tydligen 132/75 eller vad det var(?) Det där 132 förstår jag ju då inte hur hon får till eftersom det är en manuell mätare, men hur som helst, undrar om hon kan mäta fel? Eller om jag mäter fel, eller om trycket ändras så drastiskt?
Hur som helst, så mår jag ju bra, och stickan visar ju inget, tyckte bara det var så konstigt att vi får så himla olika värden.. Hur som helst, allt var lugnt idag, måttet är på 32,5..
Vi började prata lite bedövning och sådär, får se vad jag kommer fram till :S Vill nog prova så långt det går utan, bara för att känna, men jag hinner nog ångra mig tills jag åker in med värkar, hahaha..

v.32

Har den senaste veckan varit otroligt svullen om fötterna.. Alltså, sådär riktigt sjukt, äckligt svullen.. Gick upp 3kg på 36 timmar, men sen har det stått still. Har fått hem blodtrycksmanchett eftersom jag ser stjärnor lite då och då också. Blodtrycket har gått upp, det som låg så bra sist hos bm (ca 120/65). Nu ligger det på ca 135/90-95..


Kl 4.00 inatt vaknade jag av att det rann när jag låg och sov. Fick panik, trodde jag pinka ner mig, och gick till toan (kan inte springa längre, haha), det bara rann efter benen. Gick o pinka, kändes som att jag aldrig blev riktigt klar.. Hur som, gick o la mig igen, yrvaken och funderade på vad som hade hänt.. En stoor pöl i sängen vittnade om att jag inte hade drömt iaf.


Gick upp vid 8.30, käkade frukost och satte mig vid datorn. Lakanet hade torkat och det syntes inte ett spår av vad som hade hänt på natten. Började läsa lite om vattenavgång, eftersom jag antar att jag INTE kissade ner mig. Vid 11.30 kom jag fram till att jag kunde ju ringa och fråga ialla fall. Fick åka in till Örebro, ta med mig packning för eventuell inläggning osv. SVÄLJ, vad läskigt..

Hur som, vi åker in, och eftersom det inte läcker längre, och inte gjort det alls mer på morgonen, så kan de inte säga om det var vattnet eller inte. Det enda de kan säga är att bebis mår bra, och att jag inte läcker för tillfället. Det enda beviset ligger intorkat i mitt lakan där hemma i tvätten..

Hade velat att de kollade mitt blodtryck o tog en sticka också, men jag sa aldrig något, jag ska ju ändå till bm på tisadag, och har inga andra indikationer på havandeskapsförgiftning eller så, så det kan vänta. Men jag sa aldrig till läkaren att jag hade högt blodtryck nu igen.. Känner mig på omständig (?)
Hur som, ringer in om blodtrycket om jag får andra besvär, annars tänker jag fanimej stanna hemma tills på tisdag..

Här kommer förresten en bild på underverket i min mage. (Nu du jävlar Camilla är det väl 5:e ultraljudet eller så va??haha) Inte klokt vilken bra bild, och inte klokt att det faktiskt ligger en bebis där i som ser ut sådär... (Undrar dock vart den enorma potatisnäsan kommer ifrån??)


v.30

   



 


v.27

Idag ska Linda.O ta gravidbilder på mig, får se hur det blir.. Är eventuellt lite sugen på nakenbilder i sepia/svartvit, men vi får se hur långt självförtroendet är med mig, haha..



Här kommer bilder från i mitten av v.26


                



Ska ta lite bilder på huset och så och lägga ut för er som inte har sett! Trivs såå bra här nu när det blir varmare ute och man bara kan öppna till altanen och sätta sig där ute.. Så himla skönt...


v.26 (25+2)

Så här kan det se ut när man har Sveriges största mage i v.26

 

  


Här kommer äntligen ultraljudsbilderna från v.19

   

Favoritbilden är den första, där man verkligen ser ansiktet.. Galet!




Babysitter och BRIO bilstol

   

 

 


v.23

 





v.19 "halva ute"



Bered er på bergatrollet...


     





v.17 (fusk på en dag 15+6)

Här kommer den utlovade bilder fettobilden. Ser mindre ut på bilderna än vad jag känner mig, men det är klart, i ett par mammabrallor och med massa gott i magen, ser ju alla gravida ut :)
Det sitter många "kilon" på RYGGEN/svanken av någon konstig anledning(?).. Känner mig helt breeed..
Jaja, ingen idé att spekulera i kilon och hurvida jag ser tjock ut eller inte, kan ju inte göra så mycket åt det ändå, vad jag har förstått ;) Värre kommer det att bli, bara å ta...

Rörelsena blir allt tydligare och lättare att känna nu. Det simmar och puffar, speciellt när man lutar sig framåt känns det extra tydligt.. På morgonen när pinkeblåsan är full, är magen stenhård och sparkarna känns tydligt (in ifrån) till och med när jag ligger på rygg. Stellan är sur, för att inte han får känna..

Snacka bebissjuk jag blev så fort Skruttan Lindhblad kom till världen.. Började drömma drömmar om att jag hade fött barn på finlandsfärjan, och plöjde mig fram bland alla fyllon och hissköer, helt desperat, letandes efter hytt nr1, där BBavdelningen var, och min bebis låg.. Helt galet, haha..
Härligt iaf att man får åka till familjen Lindhblad när man får bebislängtan, för där har dom världens minsta lilla skrutta som luktar sååå gott i sina för stora kläder.. Älsklingsbebis..


För övrigt så vankas flytten inom kort(?).. Huset är tömt och tanta har flyttat ut för 3 dagar sedan, men ändå får vi inte nyckeln tidigare, för det står lite skit och sånt där som ska till tippen.. Det kan tänkas ta två-tre dagar att köra bort det där, hahaha.. Snacka att man är ivrig och frustrerad :D :D

 


v.14 (13+3)

Kom på NU, när jag skrev in överskriften, att jag faktiskt blev FRAMFLYTTAD en vecka när jag var på ultraljud idag! :D Jag tänkte HELT fel när bm sa "Ja du är 13 fullgångna veckor +3 dagar". "Jaa, sa jag, för jag tänkte att jag är ju i vecka 13, och det är 3 dagar sedan jag böt vecka".
Men så insåg jag precis nu när jag fick skriva det, att det inte alls stämde med mina beräkningar! Åh, vad glad jag är att det var framåt, och inte bakåt, haha...

Nog för att folk säger att ultraljud är så himla häftigt, men ÅÅH, vad häftigt det var!! Inte trodde jag att det skulle ligga en liten akrobat där inne, som gjorde volter och viftade med armarna under HELA undersökningen, så att bm knappt kunde göra mätningen!

(Mätningen visade för övrigt en risk på 1:20 000 för kromosomavvikelser)
Sorry Malin, det verkar inte bli någon DSare ;P


Det var synd att vi inte filmade på skärmen, för jäklar vad hon hoppade omkring där inne. Konstigt nog kallade jag henne för HAN under hela undersökningen, hrm... Det första Mummu sa när hon såg en bild var "iso poika" (stor pojke).. Jag som är så tvärsäker på att det är en flicketös..
Hela 12,5 cm lång var HON.. :)

Nåväl, här kommer endast EN bild, eftersom min telefon har ballat ur, och inte vill skicka fler bilder till datorn...
Får försöka få in de andra bilderna till veckan..
 


Nu börjar det.. v.8

BIG NEWS!
12/11- På föreläsning om ADHD. Det är HELT proppat med folk i lokalen och jag böjer mig fram till Anna och viskar att det STIINKER tändvätska. Det gjorde det inte, sa Anna. Underligt, tyckte vi båda, då vi lutade oss tillbaka i våra stolar, i tystnad. 

Fre 13/11- Drömde att jag plussade på ett 1,5meter långt gravtest. Streckena var lika långa som testet, och jag skulle försöka få med hela testet på bild, för att skicka till anna.
När jag vaknade tänkte jag att jag inte ens behövde testa, jag bara visste!

och tadaaaa...!
BIM 11/11 Test 13/11
V.6 (5+6) - Hälsosamtal. Jag varken röker, super eller tänker vaccinera mig under graviditeten. Bra Fia!
V.7 (6+4) - VUL på Kvinnokliniken. "Vi såg" (läs doktorn såg), ett tickande hjärta. Skönt att allt verkade vara som det skulle, än så länge.
Dr. Emilian
Din graviditet startade Fre 16 okt 2009
Din menscykel är ca 24 dagar
Du blev gravid ungefär Fre 30 okt 2009 (ägglossningen)
Beräknat förlossningsdatum Tors 22 jul 2010
Startvikt: 65kg, ååkej, 68kg, då om man ska vara petig..
V.8
- Mår bra, är trött, men det är man väl alltid(?), bara har något att skylla på nu.. Har snygga bröst nu, synd att       dom gör så j%vla ont att jag måste packa in dom i tajta sportBH:ar, för att kunna röra mig.
- +2kg, tack för DEN!
- Barnet är stor som en plommonkärna, ca 2-2,5cm lång. Livmodern är stor som en apelsin.

RSS 2.0